Avsnitt två: Följsamhet

Den här säsongen kommer nya avsnitt av podden ut varannan tisdag, så idag är det äntligen dags för avsnitt två.

Det hittar ni som vanligt på den här länken och i de vanliga poddapparna. :)

Och även om vi kanske inte pratar så mycket koppelgående i avsnittet så är följsamhet grunden för den träningen. Därför bjuder vi på ett litet klipp på Mia och valpen Sassy när de tränar baklängesmarsch, vilket ska lära Sassy att inta en fin position vid Mias vänstra ben på promenaderna.

Tjohooo, säsong två är här!

Sommaren är slut. Buhu, tänker du kanske. Men nej, gör inte det, för höstens intåg innebär en ny säsong av Apport hundskolas podd! Och just idag, tisdag 6:e september, är det premiär. Första avsnittet är släppt.

Vad pratas det om i det då tro? Jo, hur man kommer igång efter ett träningsuppehåll eller en träningssvacka. Vi snackar motivation för hundtränaren, helt enkelt.

Så se så, in och lyssna med er nu! Podden finns förstås som vanligt i de vanligasta poddapparna och på den här länken.

Välkomna till säsong två!

Sara och Mia

Avsnitt 10: Verb, räkna och peka – saker du inte visste att din hund kan

Visste du att hundar kan räkna? Eller att de har kapacitet att lära sig både verb och substantiv? Och kände du till att din hund antagligen kan känna empati med andra varelser?

I säsongens sista avsnitt diskuterar (en förkyld!) Sara och Mia kring den senaste forskningen om hundars känslor, tankar och beteenden.

Faktum är att det vi vet om hundars kognitiva förmågor idag får oss att se på hunden i ett helt nytt ljus.

In och lyssna på detta fascinerande avsnitt. Som vanligt finns det här och i podapparna.

Vinnaren…

…i sista frågelådstävlingen är Olivia Falk! Grattis till dig! Hör av dig med din adress så kommer en present på posten.

Stort tack!

Tusen tack alla ni som har lyssnat, mailat, peppat och så vidare under vår första säsong som poddare! Ni är guld värda! Vi hoppas att ni lyssnar på oss till hösten igen!

Många kramar,

Sara och Mia

Det kom ett brev…

…med uppdatering av hur det har gått med fina Dano, som vann en privatlektion i kommunikationsmetoden för en tid sedan. Matte Maria deltog i tävlingen för att Dano hade stora hundmötesproblem där han både gjorde utfall mot möteshunden och visade upp omriktade beteenden och bet den som höll i kopplet. Inte kul alls. Idag kom ett långt brev från Maria till oss:

Maria och Dano

”Det har blivit bättre! Nu har vi haft oturen att det dykt upp hundar plötsligt runt här och i skogen och då har ju Dano skällt och hoppat som vanligt. Men vi har tränat på människomöten väldigt mycket. Och från början såg han väldigt förvånad ut att jag inte drog honom intill mig när vi mötte nån. Att jag saktade ner, lät honom visa vad han ville. Han tittade förvånat på mig varje gång, som om han ville fråga: ska du inte dra i kopplet nu som du brukar? Så nu drar han inte mot folk längre, utan sänker huvudet och går lugnt rakt fram. Förr drog han alltid som en tok mot folk också, som jag trodde för att hälsa. Men inte nu. Och när vi sett hundar på längre avstånd har jag gjort likadant och han har sett förvånat på mig, jag har berömt att han bara tittat på dem och så har han vänt sig bort.

Så han börjar förstå att jag numera låter honom visa vad han känner eller vad han vill göra. Det verkar som att han börjar förstå att matte inte längre drar hysteriskt i kopplet så fort vi ser nån och han har blivit lugnare och tryggare. Tittar fortfarande ibland undrande på mig när vi möter människor eller ser hundar på längre håll, men jag pratar lugnt och visar honom att jag följer honom med slakt koppel när han går undan. Så vi är verkligen på G åt rätt håll! Det är helt fantastiskt!

Dessutom känner jag mig tryggare och gladare. Jag kan ju läsa hans signaler nu, det kunde jag inte innan! Jag fattar vad han menar och hur han känner! Vi kommunicerar verkligen! Det är en fantastisk känsla och gör promenaderna så mycket roligare. Vi är mer som ett team. Så jag har haft och kommer att ha jättestor nytta av kursen jag vann för detta känns som helt rätt sätt för oss! Mjukt, följsamt, kommunicerande, respektfullt… precis så vill jag ha det!

Så med tiden kommer vi att komma så långt att han fattar att matte förstår honom även vid närmare hundmöten, men vi tar ett steg i taget.

Fortfarande är det så att om han ser en hund på lite för nära håll drar han mot den och reser ragg. Då tränar vi på att stanna upp, sitta, få ögonkontakt, äta godis, lite distraktion tills den andra hunden gått vidare. Lugnt och fint. Och det är så underbart att se att han förstår att jag fattar vad han känner! Knepig formulering, men så är det. Så tusen tack igen för att jag fick komma!

Det är så underbart att ha den kommunikationen med sin hund, ögonkontakten, att man ”pratar” med varandra och visar ”jag förstår att du är rädd så vi går undan lite” i stället för ryck i koppel och att jag går och skäms och inte fattar vad jag gör för fel.

Så jag kan verkligen rekommendera denna metoden till alla. Nu lunkar vi på som två kompisar och det är en så fantastisk upplevelse!”

Jag  fick gåshud av lycka och stolthet när jag läste detta! Helt otroligt kul att höra att ni jobbar på så bra, Maria och Dano! Tack för att ni delade med er av hur det går för er och stort lycka till framöver!

/Sara

Avsnitt 9: Håll nerverna i schack – lyckas på tävling!

Extralångt avsnitt!

Tillsammans med Louise Jonsson, som kom på en fjärdeplats på lydnads-SM 2015, diskuterar Sara och Mia hur man ska tänka för att kunna prestera när det gäller – utan att tappa fokus, må dåligt eller bli otydlig mot hunden och dessutom ha kul på plan!

Louise och Snipe på SM.

Louise är en fena på mental träning och tävlingspsykologi och delar med sig av sina bästa knep och tricks. Kanske kan detta få Mia att sluta bli illamående bara av tanken på att tävla?

När vi ändå har en lydnadsexpert med oss passar vi på att ägna frågelådan åt just lydnadsfrågor också.

Avsnittet hittar du som vanligt här och i poddapparna. :)

Bonusavsnitt: Vilka är vi egentligen?

På allmän begäran kommer nu ett bonusavsnitt som bara handlar om Mia och Sara.
Vi har medvetet inte pratat så mycket om oss själva, då vi vill att podden ska fokusera på konkreta råd som ni lyssnare kan få användning av, men ni tycks vara nyfikna på oss och vilka är vi att neka er lite information? Därför bjussar vi nu på en halvtimmes egobabbel. 😀

Som vanligt finns avsnittet på den här länken och i de vanliga poddapparna!

Enjoy! :)

 

Kloka ord om hundens språk och flockliv

Hittade ett gammalt inlägg från min privata blogg där jag sammanfattade en föreläsning med etologen Lars Fält. Tyckte det var mycket intressant där, så jag delar det här så ni läsare kan ta del av det. :) Hoppas ni gillar det.

/Sara

Nyss hemkommen från en föreläsning av etologen Lars Fält i Kristinehamn. Temat var ”Hundens språk och flockliv”. Det mesta av det som sades var gamla nyheter, men jag fick med mig några guldkorn hem.

Bland annat nämnde han intressant forskning som omkullkastar argumentet ”Men tikarna bestraffar sina valpar genom att ta dem i nackskinnet”. Det är ju ett väldigt vanligt argument, men Lars menar på att det inte alls stämmer – så vida inte tikarna är stressade! Att detta argument en gång uppstått beror på att man sett att beteendet är vanligt bland tikar, men det visade sig att det bara är vanligt bland tikar som inte har andra hundar som kan hjälpa till med fostran av valparna. I en vargfamilj, till exempel, tar tiken hand om valparna tills de är såpass stora att de lämnar lyan. Då tar övriga familjen hand om de olika uppfostringsdelarna; någon kanske är den som markerar att nu räcker det med stoj och lek, en annan har språklektioner, en tredje visar hur man jagar, och så vidare. Mammans roll är i princip bara vårdande efter detta, vilket innebär att hon får tillfälle att vila upp sig. Man ser samma typ av samarbete kring valparna i hushåll där det finns flera (stabila) hundar. I de fall där det bara finns en hund i huset, och det är tiken, tvingas mamman axla alla roller när det gäller uppfostran, vilket leder till att hon blir trött, stressad och frustrerad. Och precis som vi människor gör när vi mår så exploderar även tiken och ger sig på valparna fysiskt.
Med andra ord: en mamma som mår bra bestraffar inte sina valpar.
Intressant tyckte jag.

En annan sak som Lars pratade om var att den gamla dominansteorin baserades på forskning på djur i hägn. Det i sig är inget nytt för mig, och inte heller att djur i hägn beter sig annorlunda mot djur i det fria. Dock sade han en sak som fick mig att förstå detta ännu bättre, nämligen: ”Människor som stängs in gör också saker de aldrig skulle göra annars och vi kan inte göra människoforskning på dem”. Jag tänkte direkt på Big Brother! Där låser man in folk på en begränsad yta och jösses vad det händer konstiga saker. Så dominans- och rangordningsteorin bygger helt enkelt på djurens Big Brother. Inte konstigt att det blev tokigt!

Lars nämnde också att denna teori bygger på ett ledarperspektiv: ”Jag vill inte förlora min plats som ledare, för då förlorar jag mina förmåner”. Han menar att man måste vända på det hela och se på det från ett flockmedlemsperspektiv: ”Vilken sorts ledare gör att medlemmarna väljer att stanna kvar”. För ingen vill vara kvar i en grupp där ledaren är en diktator som bygger sitt ledarskap på rädsla och skräck. Det fick mig återigen att tänka på Big Brother. Det är ju varje säsong minst en person som väljer att avsluta i förtid, eftersom hen inte trivs i en miljö där alla slåss om att vara någon slags ledare och där allt är kaos. De som väljer att vara kvar gör det av en enda anledning: miljonen hägrar. Våra hundar har tyvärr inget val, för de kan inte välja att avsluta sitt medlemskap i förtid. De måste härda ut helt enkelt. Bättre då att fundera på hur jag ska vara som ledare för att min hund ska vilja följa mig!

Lars pratade en hel del om straff och varför det inte är bra. Bland annat berättade han om ett fenomen som kallas ”säkrande”. Ibland ser man filmer på ett gäng zebror som står och stirrar på ett lejon som går förbi. De flyr inte, utan stirrar. Det det handlar om är att det är bättre att ha kontroll över ett obehag, så att man ser vad som händer, än att vända ryggen mot och riskera att bli överraskad av ett bett i rumpan. ”Man bevakar helt enkelt faran”, förklarade han. Detta är alltså förklaringen till att hundar som tränas med mycket straff trots allt väljer att hålla fokus på och kontakt med sin tränare! Intressant.

En annan vanlig sak man ofta får höra är att man ska alfarulla hunden, för att den ska bli underlägsen sin förare. Lars berättade dock att det hela bygger på ett stort missförstånd: en hund som ligger på rygg under en annan hund har själv valt det! Det är aldrig den andra hunden som välter den! Med andra ord kan du aldrig tvinga en hund till underlägsenhet (för övrigt är det inte säkert att beteendet betyder det), utan den väljer själv om den vill vara det.

Han jämförde också livet med hund med fotboll. Hans poäng var att fotboll är kul (okej, håller inte med, men allt är subjektivt…), men trots det finns regler. Många tror att vi som tränar med belöningsbaserade metoder låter hundarna göra precis som de vill, men så är det så klart inte. Vi har också regler för att få spelet/livet att fungera, men vi ser till att spelet/livet är så roligt att det ändå vill genomföras! Hunden (och fotbollsspelaren) ska tycka att träning (eller fotbollsmatchen) är superkul, men ändå veta vad som får och inte får göras. Enkelt.

Så till sist en spännande grej om belöningar. Visste du att jackpotbelöningar faktiskt kan försämra inlärningen? Tydligen kan hunden bli så ”chockad” av jackpoten att det som hänt innan inte hinner gå in i långtidsminnet. Därmed kommer den inte ihåg vilket beteende den blev belönad för! Detta gäller dock främst om hunden aldrig blivit belönad för beteendet tidigare.
(Och det gäller även vid kraftiga bestraffningar….)

Summa summarum så tycker jag föreläsningen var riktigt intressant! Den gav mig både fördjupad kunskap och ny kunskap och det är alltid kul.

Avsnitt 7: Rätt och fel i hundvärlden

Med två timmar tillgodo av onsdagen är nu äntligen nästa avsnitt släppt! Bättre sent än aldrig, eller hur? 😀

Sele eller halsband. Torrfoder eller färskfoder. Hårda eller mjuka metoder. Hundvärlden kryllar av motpoler och alla tycker vi att just vi har valt rätt. Tyvärr blir diskussionerna ofta hätska och fördömande. Varför blir det så? Och vad kan just du göra för att förändra detta? Om det handlar avsnitt sju.

Som vanligt kan ni lyssna i alla poddappar och på den här länken.

Det har dock kommit till vår kännedom att man måste ladda ner avsnittet för att kunna lyssna på det i Podcast Addict. Så gör det om du använder den appen! :)