Vilken utrustning är bäst?

Vad ska man ha för utrusning? Vilken sele är bäst?

Min hund drar i kopplet, vilken sele rekommender ni?

En av dom vanligaste frågorna, både på kurs och i diverse olika forum.

Så vad rekommenderar vi och varför?

Tidigare har jag (som dom flesta andra) kommit med tips och råd baserade på mina egna åsikter & erfarenheter, utrustning som jag personligen tycker är bra för mig och mina hundar.

Och visst kan tex framknäppta selar vara ett bra tips till starka hundar, tips & råd om vad olika märken har för utförande och kvalitet, eller kanske ett brett snyggt halsband som en lyxig assecoar?

(Nu inriktar jag mig främst på frågan om hund som drar här dock, så bling-halsband kanske inte brukar rekommenderas ioförsig..)

MEN, utrustning förändrar väldigt lite för just Hunden.. (utöver komfort & skaderisk)

Om hunden drar runt på dig i kopplet spelar det mindre roll om du använder en x-sele, a-sele eller om halsbandet är lila eller turkost?!

En xxx-sele får inte en hund att mirakulöst sluta dra. (Åtminstone inte i dom allra flesta fall, och finns det utrustning som fungerar mirakulöst så bör man fundera på Varför det isåfall fungerar? Är det för att slippa obehag? Men detta är ju en hel diskussion i sig..)

Ibland läggs den kommentaren till i svar på olika forum; “Den här utrustningen är suverän, men, den fungerar inte av sig själv, man måste ju även träna på att gå fint!”

Och där tar det slut. Oftast kommer inga mer tips på hur man då faktiskt skulle kunna träna med just den rekommenderade utrustningen? Ofta finns inget intresse för ett sådant svar heller, eftersom grundfrågan var just ”Vilken mirakel-utrustning fixar alla mina bekymmer utan att jag behöver anstränga mig”?

(Nu låter jag väldigt dömande här, men det är skrämmande ofta man ser/hör detta. Vissa vill såklart bara ha hjälp med något som sitter bra på deras hund eller något att komplettera träningen med, alla ska givetvis inte dras över en kant trots min grova generalisering här…)

Har dock tyvärr dom senaste dagarna fått beskåda både en person med framknäppt sele som tränade genom att korrigera och rycka varje gång hunden drog så att den nära nog snurrade fram och tillbaka som jojo samt en annan person med en hund som tilläts tokdra, i stort sett på tre ben eftersom den lärt sig vrida och snedbelasta kroppen för att kunna fortsätta dra framåt, även denna i en framknäppt sele.

Jag väljer att inte skriva mer om ovanstående två exempel annat än att dom inte är att rekommendera någon av dom!

Båda dessa var för mig okända människor som jag såg ute på promenad, men tanken slog mig ändå… tänk om dom hört av någon/läst på något forum att denna slags utrustning är suverän. Tänk om jag således indirekt har tipsat om detta?

Nu dömer jag inte ut någon slags utrustning här (förutom sådan som skapar obehag!), missförstå mig rätt, jag är en utrustnings-samlare av rang med diverse olika modeller och roliga snygga färger! (bilden nedan avslöjar ju att jag har en del…)

Men mitt nya standard-tips för folk som har problem med koppelgående är numera ändå: Träna! Privatlektion!

Eller varför inte en kurs/onlinekurs?!

Redan första gången jag använde mig av mitt nya suveräna tips så kom såklart svaret: “Jag har inte råd, det är för dyrt att ta lektioner/gå kurs”.

Men vänta här nu?

En privatlektion ligger vanligtvis under en femhundring (iallafall häromkring) och dom flesta selar som rekommenderas ligger över femhundringen och uppåt!?

Så med detta skulle jag faktiskt vilja sprida lite träningsvibbar! Utrustningen är strunt samma! Den kan vara ett ypperligt hjälpmedel(!), men med rätt metoder ska du kunna träna koppelgående i vilken utrustning som helst!

Träna,träna,träna! Gå en kurs med din hund så kan du välja vilken utrustning du vill sedan! Lila, orange eller turkos, med eller utan namn,nitar,stjärnor eller flaggor på!!!

 

(För priser att jämföra med ligger en privatlektion hos oss på 450 sek, och våran onlinekurs i koppelgående på 600 sek! Vid intresse är det bara att höra av sig till oss!)

20170227_113701

Avsnitt 8: God Jul – eller?

Avsnitt åtta, tillika säsongens sista avsnitt, är ute nu! Eftersom julen närmar sig med stormsteg ägnar vi detta avsnitt åt att prata om alla faror som julen medför när det gäller våra husdjur.  För oss innebär julen massor med god mat och stämningsfulla miljöer med julstjärnor och tända ljus. För hunden innebär det däremot flera giftiga eller farliga frestelser!

Som vanligt finns avsnittet att lyssna på på den här länken och i poddapparna.

Vi säger tusen, tusen tack för att ni har lyssnat på oss den här säsongen också! Ni är guld värda! God Jul och Glad Lucia till både er och era vovvar! 

Sara och Mia 

Här kommer en lista på juliga saker som inte är bra för våra fyrbenta vänner, hämtad från Agria och Glanna

Amaryllis : Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Hyacint : Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Julros : Hela växten är giftig.

Julstjärna : Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré. Symptomen är i de flesta fall lindriga. Kraftigare besvär med svullnad och sväljsvårigheter kan förekomma.

Lilja: Ofarlig för hundar. Hela växten giftig för katter. Orsakar i svåra fall njursvikt, kan leda till död.

Mistel : Bladen och bären giftiga. Orsakar diarré och kräkningar.

Tazett : Hela växten, framför allt löken, är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

Tidlösa : Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar, blodig diarré, cirkulations- och andningsproblem. Förgiftningen påverkar njurarna.

Tulpan : Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar, magsmärtor och salivering.

Väskor med mediciner: Under helgdagarna kommer våra hundar att utsättas för andra risker än normalt. Är ni många som samlas brukar det betyda spännande väskor som hunden passar på att undersöka i ett obevakat ögonblick. Väskorna kan innehålla olika sorters mediciner som säkerligen inte är lämpliga för hunden att smaka på. Ställ därför in alla väskor i garderoben eller på ett annat hundfritt ställe.

Chokladaskar: Choklad är också en fara för hunden. Hur många av oss har inte en chokladask framme på soffbordet under jul och nyår? Choklad innehåller ett ämne som heter Teobromin och det är giftigt för hunden. Har hunden ätit av chokladen, ring veterinären och rådgör med dem.

Bulldeg: Många hundar tycker om vetebrödsdeg, men den jäser fram alkohol i hundens mage och kan ge hunden berusningssymtom. I värsta fall kan den också bli alkoholförgiftad, så låt inte hunden komma åt brödbaket!

Lök: Ge inte din hund lök eftersom det kan ge blodbrist. Köttbullar som är väldigt vanligt till jul innehåller lök, speciellt de som är hemgjorda. Köpta köttbullar innehåller endast lökpulver vilket inte är lika koncentrerat. Så ett gott råd är, inga köttbullar till hunden! Om du inte vill steka speciella utan lök förstås.

Glykol: Det säger sig väl nästan självt att hunden inte ska få slicka i sig glykol, men ändå så får djursjukhusen in hundar som har fått det i sig. De kan ha hittat en fläck i snön eller på en parkering och eftersom många hundar tycker att glykol smakar gott så de slickar de på det.

Numera finns också Propylenglykol som vissa bensinmackar helt har gått över till, det lär vara bättre för både djur och natur så nästa gång du fyller på glykol i bilen fråga efter det!

Presentsnören och glitter: Låt inte hunden få tugga på presentsnören eller glitter, de kan lätt åka ner i halsen. Både paketsnören och glitter har ett segt, starkt snöre som inte går av i första taget. Får hunden dessa i sig kan de fastna i tarmarna och orsaka inre skador. Har man då otur krävs en operation för att plocka ut dem.

Juldekorationer: Julgranskulor, glitter och annat som hänger och dinglar kan vara frestande för en hund. Se till att den inte kommer åt sådant som inte är lämpligt att hamna i hundmagen. Julgranskulor bör antingen vara av plast eller hängas högt upp eftersom en trasig glaskula kan orsaka mycket besvär om hunden råkar trampa på den.

Levande ljus: Levande ljus ska överhuvudtaget inte lämnas obevakade, men speciellt inte om det finns djur hemma. Det är så lätt hänt att en svans viftar till över lågan och så är olyckan framme.

Skulle hunden bränna sig på eld eller varm vätska, ställ den omedelbart i duschen. Duscha den i svalt (inte iskallt) vatten minst 10 minuter och kontakta sedan en veterinär för rådgivning.

Gästerna:  Jul- och nyårsfirande innebär ofta att många samlas till fest. Det är då lätt hänt att någon glömmer bort att stänga dörren ordentligt och hunden får möjlighet att smita ut. Med många barn på plats, barn som kanske inte är så hundvana, är det också lätt hänt att någon är för påflugen eller hårdhänt mot hunden. Många hundar vill inte gärna bli kramade och pussade på och har de dragit sig tillbaka till sin sovplats bör du se till att ingen stör hunden där. Hunden har sitt sätt att tala om på att den vill vara i fred och det är inte alla som förstår det, vilket tyvärr kan resultera i att hunden till slut biter i från. Allt för att få lite lugn och ro.

Se också till att ingen ”vänlig” person sticker till hunden något att äta, något som kanske inte är bra för den.

De regler och rutiner som gäller för hunden i vardagslag för mat, sömn och rastning måste gälla även då det är fest. Hunden förstår inte att det är okej att få mat av tant Agda vid bordet på julafton men inte av husse och matte resten av året.

Alkohol: Naturligtvis måste du se till att hunden inte lyckas få i sig alkohol. Men hundar kan också bete sig annorlunda mot personer som är berusade. De reagerar dels på lukten av alkohol och dels på att personerna beter sig annorlunda mot i vanliga fall.

Är det husse eller matte som är berusad kan hunden ta en beskyddande roll och handgripligen hindra andra att få komma i närheten. Är det någon annan som uppträder berusat kan hunden uppfatta den personen som hotfull.

Fyrverkerier och smällare: Träna hunden på att höra smällare i god tid innan nyår, gärna 5-6 månader före.

Även om du har tränat hunden med hjälp av en cd eller om din hund inte är rädd för smällare så finns det några saker att tänka på ändå.

– Arbeta mentalt med hunden under nyårsaftons förmiddag så att hunden är riktigt trött. Mentalt arbete kan vara godissök, olika probemlösningar, balanseringsövningar och cirkuskonster.

– Ta en långpromenad med hunden redan under tidig eftermiddag.

– Rasta hunden tidigare på kvällen än normalt då det ännu inte är så mycket fyrverkerier i gång. Glöm då inte att hunden kan behöva gå ut tidigare på morgonen efter också!

– Uppträd lugnt och sansat inne då fyrverkerierna startar, hetsa inte upp dig för det känner din hund garanterat av.

– Ta inte med dig hunden ut och titta på raketerna, inte ens i förebyggande syfte. Risken är stor att den istället utvecklar en rädsla då den upplever alltför mycket ljud och ljus på en gång.

Förgiftningar hos hundar: Har hunden lyckats få i sig något olämpligt gör du alltid klokt i att kontakta en veterinär för rådgivning.


Julstjärnan är fin att se på, men mycket giftig för hunden. 

Om olyckan ändå är frame:

Giftinformationscentralen  9.00-19.00 för husdjur  010-4566700

Läkemedelsupplysningen  vardagar 8.00-20.00  0771-467010

Agria telefonveterinär kvällar och helger, gratis för kunder, 250:- övriga  0900-1005161

Ursöta små tjuvar!

Med tanke på jul-podavsnittet om saker som är olämpliga eller rent av farliga för våra fyrbenta familjemedlemmar kommer här ytterligare lite tankar, för även om vi inte ger dom saker så har dom ibland en förmåga att förse sig själva!?

Snart är gästerna här, julbordet uppdukat och köksbänken är full av mumsigheter som ska tillagas/har tillagats & rester… Stora söta valpögonen kommer såklart fram så fort gästerna har tagit av sig ytterkläderna, speciellt den där snälla farmorn förföljs av megaögonen…

Hundar som tigger tycker vissa bara är charmigt medan andra tycker det är otrevligt. Det är ju självklart en smaksak hur man förhåller sig till detta.

Själva tiggandet kan dock bli ett problem om dom blir för framfusiga, hoppar/gnäller, och framförallt att dom är ivägen i köket vilket kan orsaka skada på människa/djur bland kokande kastruller,vassa knivar och många kockar!

Dessutom är hundar av naturen opportunister och finns mat på bänken/bordet som ingen annan verkar vilja ha första tjing på så är det ju i deras värld bara att ta för sig!?

Att detta kan vara förenat med livsfara förstår tyvärr inte dom söta små tjuvarna alls…

Det mest logiska för oss människor här är ju nu att säga till, visa att det är fel! Nej, Fy! Men det är svårt att tajma rätt och kan göra att hundarna undviker dig istället, eller lär sig stjäla när ingen ser!

Och det är ju svårt att säga Nej eller korrigera om du inte är där eller inte ser!?

Så vad gör man då?

Tja, att ta bort möjligheten är väl den snabbaste och lättaste varianten. Exempelvis en grind till köket för att hålla sötnosarna borta när köket är fullt med glada kockar fungerar ju oftast klockrent.

Vill man ändå ha hundarna med i stöket så är vårat tips att lära in vad vi vill att dom ska göra istället! Allra helst då med ett beteende som är oförenligt med det oönskade beteendet!

Lägger man ihop detta med stadga och självkontroll har man ett lyckat recept!

Som ett exempel för våra tre här hemma som mer än gärna är i vägen när superkocken (aka min make) rumsterar om med stekpannor och skärbrädor även till vardags så har vi lärt in kommandot “Bed”. Ligger man i sin bädd kan man omöjligt vara i vägen, inte heller kan man stjäla någonting när man ligger där flera meter från både bord och köksbänk!

Hur får man då hunden att själv välja att ligga där istället för att utföra dom oönskade beteendena?

Ja, detta tar ju lite längre tid att träna in än alternativet med grinden, men i min åsikt är det värt det!

Jag börjar med att lära in kommandot. Visar bädden med handen och säger “Bed” (eller vad man nu vill ha för kommando) Belönar in detta så att man gradvis kan skicka hunden till bädden på längre och längre avstånd.

Därefter kommer stadgan. Att faktiskt ligga kvar där också!

Kommendera “Bed”, belöna, vänta 1 sekund, belöna igen, 1 sekund till, belöna igen, 1 sekund till, återigen belöning. Därefter utökas det till 2 sekunder, 3 sekunder och så vidare.

Även avståndet jobbas in gradvis. Ett steg därifrån, ligger dom kvar, belöna. Två steg, tre steg, osv.

Även störningar läggs på. Ett barn som springer förbi eller mat som tappas på golvet till exempel…

Det vi använder här kallas för “Omvänt Lockande” och för en mer utförlig förklaring på denna metod har vi såklart även ett blogginlägg om detta-sök på Omvänt Lockande på våran blogg!

Målbilden här är alltså att hundarna ska kunna skickas till sin plats och stanna där. Dom väljer själva att stanna där eftersom det är det som lönar sig.

Misslyckas man (reser sig & försöker ta) så försvinner korvbiten som tappades på golvet. Lyckas man så får man istället korvbiten. Vad tror ni att dom väljer när dom förstår hur det funkar?

Detta använder vi i stor utsträckning även i vardagen här hemma eftersom vi är en större familj med flertalet både tvåbenta och fyrbenta.

Och tränar man in det bra nog kan man faktiskt få hundar med självkontroll nog att Välja att låta bli godsaker som finns inom räckhåll trots att matte eller husse lämnar rummet!

För att demonstrera hur vi gör så låtsas jag och Grym att vi är skådespelare… Han lyckas helt klart bättre än matte som mest låter fånig för att visa upp hur det kan se ut, hehe… Men hon får bjuda på det och kalla det julglädje!!!

Mia Groth Behrens

Om olyckan ändå är frame:

Giftinformationscentralen  9.00-19.00 för husdjur  010-4566700

Läkemedelsupplysningen  vardagar 8.00-20.00  0771-467010

Agria telefonveterinär kvällar och helger, gratis för kunder, 250:- övriga  0900-1005161

Avsnitt 7: Den fruktansvärda tonårstiden…

I avsnitt sju av säsong två pratas det unghundar. Hur märker man att hunden har lämnat valpstadiet och blivit unghund? Vad beror det på att hunden plötsligt får svårt att slappna av och skäller på allt?

Mia och Sara reder ut en del frågetecken kring detta utvecklingsstadium och ger tips på hur du kan överleva denna, ibland extremt utmanande, ålder.

Som vanligt finns avsnittet på den här länken och i de vanliga apparna.

Vad är Klossträning då?

Alla dessa mer eller mindre märkliga mystiska namn på olika träningsmetoder är nog tänkta just att skapa intresse och frågor tror jag?!

Denna fråga fick jag efter en riktigt lång jobbvecka och huvudet var inte riktigt klart nog för att orka förklara grundligt…”Jag kan visa” sa Grym med sina vackra runda ögon! Så så gjorde vi!

Filmade en liten snabb filmsnutt som visar i stora drag vad det går ut på och hur det används…

Men när jag tittade på klippet så väcktes fler frågor. Var,hur,när,varför typ…?

Så det får bli en liten beskrivning ihop med filmsnutten iallafall tror jag!

Klossträning handlar om bakdelskontroll, att hunden ska upptäcka att den har en rumpa som måste hänga med i svängarna! Detta används till största del för att träna in rätt position i ingångar och svängar för exempelvis rallylydnad och lydnad, men även vi som inte tävlar kan ju använda detta, är riktigt rolig träning såhär hemma i köket nu i höstrusket!

(Jag är alltså inget tävlingsproffs och vi utför det säkert inte så snyggt som det borde se ut, men vi har kul iallafall, och delad glädje är ju dubbel glädje så självklart delar vi med oss!)

Klossen i detta klipp är en bok. Använde tidigare en tegelsten då den ligger stadigare men med valp i huset har vi inga mattor så ville inte ha en tegelsten direkt på golvet!? Även ex ikea pallar, musmattor eller skärbrädor kan användas. Tanken är att klossen fungerar som en target där framtassarna ska befinna sig!

Steg 1:

Lär in att ställa framtassarna på klossen! Här gjordes detta genom shejping. Lade ner boken och belönade för att titta på den, nosa på den, röra vid den, trampa på den, sätta upp en framtass och slutligen sätta upp två framtassar! Använd med fördel en klicker eller ett belöningsord som markör för när det blir rätt får man vara blixtsnabb!

När dom listat ut att det lönar sig att stå på klossen så kör jag även lite omvänt lockande för att få dom att faktiskt stå kvar där en stund också! (För förklaring på omvänt lockande kika på vårat blogginlägg med samma namn!)

Steg 2:

Dags att blanda in bakbenen i övningen! Stå framför din hund när den står på klossen och ta ett steg åt sidan. Var snabb med att belöna all slags bakbensrörelse, även om dom bara rör en tass en millimeter till att börja med! Fortsätt tills dom förstår att rumpan ska röra sig runt frambenen som i sin tur ska stå kvar på klossen.

Steg 3:

Vänd dig så du nu går framåt i en cirkel runt boken. Börja med att återigen belöna all rörelse med bakbenen runt klossen. För att utöka tog jag fler steg när hunden blivit duktig, tar matte fler steg så gör jag också det tänkte Grym, och innan han visste ordet av så hade han “kommit ikapp mig”, alltså hamnat i en fotposition. Här tränar vi fortfarande ibland, för att snygga till framförallt vänstersvängar samt att bättra på positionen. Klickar numera när han kommer nära nog att toucha mitt ben!

Steg 4:

Använda klossen för ingångar. Ingång är alltså när hunden kommer till dig och sätter sig snyggt vid din sida (I fotposition)

Efter ovanstående övningar så gjorde jag helt enkelt så att jag kastade iväg en godisbit, ställde mig bredvid klossen och när hunden kom tillbaka erbjöd han beteendet att sätta tassarna på den, när belöning uteblev så snurrade han runt rumpan tills han vidrörde mitt ben. Jackpottbelöning!!!

Steg 5:

Ingång och svängar utan kloss. Många fasar ut klossen genom att gradvis “förminska” föremålet… Från en ikea pall till en pocketbok till en musmatta till ingenting exempelvis.

Själv gjorde jag bara övningen några gånger med kloss och dunder belöningar och tog sedan bort klossen och stod på samma ställe. Detta fungerade på min hund men här kan man ju prova sig lite fram hur man bäst fasar ut hjälpmedlet!

Och kom ihåg att det ska vara kul! Det tar ett tag innan det börjar “se snyggt ut”.

Glädjen är nummer ett, att få till momentet perfekt kan man dessutom ha roligt med att traggla många regniga kvällar nu när vintermånaderna är här!

 

Mia Groth Behrens

Nya startklassen i lydnad

Eftersom förra poddavsnittet syftade till att inspirera er som lyssnar till att våga prova tävlingslydnad så tänkte vi visa att startklassen faktiskt inte är så farligt svår som man kanske kan tro. Jag (Sara) bad vår superproffsiga lydnadskompis Jennifer och hennes Nero om hjälp att demonstrera de olika momenten, men My blev lite sotis när Nero fick all uppmärksamhet så hon fick också vara med. 😀

I filmen här nedan går vi igenom hela startklassen. Kan vi, så kan du! Det lovar jag.

Detta är momenten i korthet:

1. Följsamhet. Frivilligt med koppel. Sträckan är totalt 30-60 meter lång och ska innehålla en högersväng, en vänstersväng, 5-10 meter språngmarsch och avslutningsvis en halt, samt en vändning på stället. Tävlingsledaren bestämmer om det blir höger om halt, vänster om halt eller helt om halt. I vår film demonstrerar vi alla tre alternativen, men så är det alltså inte på riktigt.

2. Inkallande. Föraren lämnar hunden och går 15 meter bort. Kallar in hunden, som ska springa i ett jämnt tempo hela vägen in och sätta sig i fotposition. I vår film får Sara avdrag för dubbelkommando, då hon måste ropa ”Hit!” två gånger innan My kommer.

3. Sitt under marsch. Förare och hund lämnar startpositionen i vanlig marsch. När tävlingsledaren säger till stannar föraren och ber hunden sitta. Därefter går föraren ett varv runt hunden, som ska sitta still. När föraren kommer upp jämsides med hunden igen kommenderas fot och ekipaget fortsätter framåt utan att föraren stannar till. Därefter kommenderar tävlingsledaren en halt och momentet är slut.Föraren ska hålla sig inom en halvmeter från hunden när hen går varvet runt, vilket Jennifer inte gör på filmen. Hon hade därför fått avdrag för det.

4. Apportering. Föraren väljer storlek på apporten och kan också ta med egen apportbock om så önskas. Föraren lämnar hunden och lägger ner apporten fem meter från hunden och fortsätter därefter åtta meter till, där hen gör helt om halt och kommenderar hunden att apportera. Hunden ska då springa till föraren och på vägen plocka upp apportbocken, för att därefter inta fotposition. Därefter ska apporten överlämnas till föraren på kommando. I filmen tycker My att momentet är lite konstigt, eftersom hon aldrig har gjort det förut, och tvekar på gripandet. Det hade gett avdrag. Hunden ska plocka upp apporten i farten.

5. Fjärrdirigering. Hunden lämnas sittande och föraren går iväg fem meter. Från det avståndet ber hen hunden lägga sig ner. Röst- och/eller handtecken får användas. Därefter återgår föraren till hunden och sätter den upp i fotposition.

6. Hopp över hinder. Hunden lämnas sittande på valfritt avstånd från hindret. Föraren ställer sig på valfritt avstånd på motsatt sida av hindret och kommenderar hunden att hoppa. Därefter ska hunden inta fotposition.

7. Helhetsintryck. Detta är inte ett egentligt moment, utan handlar om att domaren bedömer hur glatt ekipaget har varit på planen och hur väl de har samarbetat. Allt som sker på planen vägs in i helhetsintrycket, även sådant som sker mellan momenten.

Avsnitt 6: Hundar kan också skvallra

I sjätte avsnittet på säsong två är det två riktiga skvallerkärringar som sitter i studion. Eller, nåja, Sara och Mia pratar om hundarnas sätt att skvallra i alla fall.

Vad är egentligen skvallerträning? Vad kan man ha det till? Och hur gör man? Det och lite till får du lära dig i det här avsnittet.

Som alltid finns avsnittet på den här länken och i de vanliga poddapparna. Enjoy!

Alla andra är duktigare än mig….

Alla andra tränar mer, och är så mycket duktigare än vad vi är….

Känner ni igen känslan?

Man ser filmklipp av superduktiga elitlydnadsförare på sociala medier, och ute på promenad runt kvarteret ser man bara hundar som tex funkar perfekt i hundmöten, något man själv kanske känner att man tränar förgäves med…?! Och det är gråmulet och måndag.

Här hemma har valpen dessutom tagit över… Tidsmässigt! Med heltidsjobb och barn, och nu valp så hinns inte dom vuxna hundarna med på samma sätt som tidigare känns det som?! Givetvis får dom sina behov tillgodosedda men några nya flashiga lydnadsmoment tex har vi ju inte tid att träna in, så det känns som vi står och stampar på samma ställe i deras träning. Sparlåga liksom..

Valpens träning tar ju som sagt dessto mer tid. Eller ren uppfostran egentligen…

Tänk att man glömmer vilket tragglande det är med såna enkla saker som rumsrenhet, gå i koppel eller komma på inkallning!

Så för att komma ifrån denna hopplösa & uppgivna känsla har jag nu planerat in ett par tillfällen med egentid och träning för dom vuxna voffarna! Sedan har jag bestämt mig för att öppna ögonen för alla små små ytte pytte framsteg i vardagsträningen!!! Sånt som inte är ett dugg flashigt!

För egentligen är vi ju ganska bra på det som just Vi gör, det Vi vill träna på, vi är ju ett team och behöver faktiskt inte lära in en massa nytt hela tiden även om det är roligt att utvecklas.

Och med det sagt blev det ut på promenad, en helt vanlig skogsrunda egentligen, men när man tänker till lite så gjorde vi ju massor med träning…! Belönade spontankontakt, gjorde namnövning för uppmärksamhet när dom var lösa & kastade kottar som belöning-superskoj , varierade koppelgåendet för att träna på dom olika positionerna (“Bredvid” i halsband och “Framför” i sele), körde enkla balansövningar på ett par stubbar, flertalet inkallningar, både enklare och svårare, hittade en godisgömma i en buske (Imponerade hundar varje gång!!!) och dagens höjdpunkt blev valpen Sassys mega-bravad, en lyckad inkallning bort ifrån den supersvåra störningen: Kobajs!!!!!

Förstår ni vilken guldmedalj det kändes som vi var värda! Wihoo!

Vi tränade hur mycket som helst och fick till ett sånt snyggt “lydnadsmoment” att det faktiskt nästan skulle varit snyggt med ett filmklipp på det!

Dock fick jag faktiskt till ett foto på den överlyckliga flygande lilla ulltussen som kommer rusande bort ifrån den läckra delikatessen!

Delar med mig av foto och historia och hoppas på att det lyser upp lite i någons grå måndag så att dom också kan öppna ögonen för sina egna små “tränings-mirakel” i vardagen!

Nuvarande känsla: Fy bubblan vad vi är bra, och gud vad roligt det är med hundträning!!!

Mia Groth Behrens

img_20161112_154045

Fortfarande tuggandes på den delikata störningen kom hon som ett skott! Lycka!!!

Våga testa tävlinglydnad!

Ja, det är temat för avsnitt fem i podden. Det här avsnittet bjuder på gläfsande valpar och hostattacker, men framför allt gaaalet mycket babbel om tävlingslydnad!

Förhoppningen är att det här avsnittet ska inspirera dig som är sugen på att testa lydnad, men tycker att det är lite läskigt för att det verkar så svårt, att faktiskt våga prova.

Med sig i studion har Sara och Mia två riktiga lydnadsproffs: Madelaine Eriksson och Louise Jonsson. Räkna med expertråd!

Louise, Madde, Sassy och Spaij

Som vanligt finns avsnittet på den här länken och i alla vanliga appar.

Hoppas ni låter er inspireras! :)

lydnad