MORR! Den är MIN!

Den här artikeln är skriven av Sara och publicerad i tidningen Härliga Hund.
Billy vaktar
Foto: Lisa Härdne

MORR! Den är MIN!

– Så tränar du bort resursförsvar

”Morr! Du skulle bara våga!” säger en del hundar när man försöker ta ifrån dem ett tuggben eller en sovplats, men visste du att beteendet är naturligt och helt utan koppling till maktkamp eller dominans? Härliga Hund förklarar vad resursförsvar egentligen är och hjälper dig att träna bort problemet på ett bra och effektivt sätt.

–      Alla djur försvarar saker de tycker är viktiga att få behålla. Det gäller också hundar. Det är ett medfött och simpelt beteendemönster som säkrar möjligheterna till överlevnad, förklarar den danske biologen Freddy Worm Christiansen, som skrivit boken Hundar och vargars beteende.

En hund kan försvara ett ben, sin mat, sin ägare eller något annat den vill ha för sig själv och försvarsbeteendet sker i fyra steg:

  1. Hunden stelnar och stirrar framför sig.
  2. Hunden visar tänderna och morrar.
  3. Hunden gör ett skenangrepp, det vill säga hugger i luften.
  4. Hunden biter.

De allra flesta människor anser att dessa försvarsbeteenden inte är önskvärda och ofta hör man folk säga att ”man aldrig ska acceptera ett sådant beteende”. Detta eftersom hunden försöker ta över makten. Den naturliga följden blir då att bestraffa hunden för att hålla den nere i rang.

–      Men försvarsbeteendet är bara ett språk som hunden använder för att tala om att den är otrygg och inte vill att andra kommer för nära inpå. Beteendet har inget med rangordning eller dominans att göra. Om hunden upplever att försvaret inte respekteras kan den antingen öka sitt försvarsbeteende, eller gå undan. Om man bestraffar en hund som försvarar riskerar man att försvaret blir mer och mer våldsamt och att man till slut får en farlig hund, förklarar Freddy Worm Christensen.

Rätten att få försvara sina ägodelar är något som respekteras inom en flock. En vargvalp med en köttbit kan morra åt den så kallade alfahanen om han kommer för nära, och alfahanen kommer då gå därifrån. Regeln djuren emellan är nämligen sådan att den som har ett föremål äger det, punkt slut. Först om en individ lämnar sitt föremål obevakat är det fritt fram för andra att försöka stjäla det. Med den vetskapen är det inte svårt att förstå en hund som morrar när vi människor försöker ta något ifrån den.

–      Det handlar om bristande tillit hos hunden. Vi behöver träna mycket för att den ska känna sig lugn när vi är i närheten. Målet är att den inte ska känna behovet av att försvara ägodelarna, men det kan kräva en lång träningsperiod då man sakta vänjer den vid att vi finns i närheten men inte tänker ta sakerna ifrån den, säger den svenska etologen Kerstin Malm.

Så lär du hunden att sluta vakta

En undersökning från Svenska Lantbruksuniversitetet visar att nästan 80 procent av de tillfrågade hundägarna har upplevt någon form av resursförsvar. Det vanligaste försvarsbeteendet i studien var att hunden morrat. Dessa hundar har lärt sig att människor eller andra hundar som kommer i närheten utgör ett hot. Hunden tror att den kommer bli av med sitt ben, sin matte eller vad det nu är den vaktar. För att råda bot på problemet behöver hunden lära sig att så inte är fallet. Istället ska den börja se människor och hundar som närmar sig som något positivt – en resurs, och det kan du lära din hund genom att följa Härliga Hunds guide!

Den här guiden utgår från en hund som vaktar ben, men ordet ”ben” kan bytas ut mot vilket föremål det nu är just din hund vaktar.

Det första du ska göra är att rangordna de saker din hund vaktar utifrån hur högt hunden värderar dem. Ett märgben är troligtvis värt mycket mer än ett vanligt ben du köper i mataffären. Börja träningen med det ben som hunden gillar minst. Hunden ska aldrig ha ben när du inte tränar och försök aldrig ta benet ifrån hunden förrän den är redo för det (se nedan). Välj sedan ett godis som du vet att din hund älskar, till exempel ost eller rått kött. Det är oerhört viktigt att hunden uppfattar godiset som mer åtråvärt än benet den har.

Nu är det dags att börja träna:

  • Ge din hund det ”tråkiga” benet. Hämta det goda godiset och gå lugnt mot hunden, utan att titta på den. Stanna på ett avstånd där hunden inte bryr sig om att du är där. Helst ska den inte ens titta upp från benet. Kasta en eller flera godbitar till hunden och gå sedan därifrån.
  • Upprepa detta gång på gång. Var noga med att hunden aldrig uppfattar din ankomst som hotfull! Gör den det har du gått för nära. Efter ett tag kommer du märka att hunden tittar upp med en förväntansfull blick när du kommer. Då har den börjat associera din ankomst med belöning och är redo för nästa steg.
  • Gå nu lite närmare hunden innan du kastar din belöning till den, för att sedan gå därifrån. Jobba på detta nya avstånd tills du känner att hunden är helt lugn och trygg med att du kommer. Den ska bara förvänta sig att du kommer för att leverera godis, inget annat!
  • Minska successivt på avståndet enligt principen ovan tills du är alldeles framme vid hunden. När du kommit så långt ökar du svårigheten genom att du sätter dig på huk innan du kastar belöningen. Upprepa detta om och om igen tills det känns bra.
  • Nu börjar du behålla godisen i handen. Du kastar den alltså inte på golvet, utan låter hunden själv hämta den i din hand. I början sträcker du inte fram handen mot hunden, utan håller den bara nära golvet vid dina fötter, men så småningom låter du handen närma sig hunden, för att till slut servera godisen i hundens mun. Som vanligt går du bara därifrån efter att hunden ätit upp godisen.
  • Nu är det dags att utmana. Här är det väldigt viktigt att du noga läser av situationen! Din hand ska nu närma sig benet och hur mycket den kan närma sig beror på din hund. För vissa funkar det att nudda vid benet direkt, andra kanske bara får sträcka ut (den godisfria) handen några centimeter. Målet är att du ska kunna nudda benet och sedan snabbt belöna.
  • Nästa steg är att få lyfta benet. Första gångerna lyfter du bara benet någon centimeter och släpper det sedan, belönar och går därifrån. Efter ett tag kan du dock göra det svårare genom att hålla i benet längre stunder. Du kan också så småningom ställa dig upp, lägga upp benet på bordet och så vidare. Glöm bara inte att alltid belöna med riktigt gott godis och att ge tillbaka benet efteråt. För hunden ska din ankomst betyda: ”Yes! Nu får jag chans till att både få äta supergott godis och gnaga på mitt ben!”.

Fortsätt träna på det här viset och variera mellan platser samtidigt som du utökar svårigheten när det gäller godheten på benen, tills du kan ta ifrån hunden det godaste benet den vet. Tänk dock på att varje gång du ger ett godare ben måste du börja om på steg ett och gå igenom hela guiden på nytt. Se också till att de gånger då du faktiskt tar ifrån hunden benet är väldigt få. Om den nästan alltid får tillbaka benet kommer den utgå från att den inte kommer förlora det och blir därför inte arg.

Billy får godis

Mer läsning:

Hundars och vargars beteende, Freddy Worm Christiansen

Mine!, Jean Donaldson

Resursförsvar hos hund: hundägares uppfattning av beteendet, Anna-Maria Svedberg (Undersökning från Sveriges Lantbruksuniversitet)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *